Varför ska vissa vara så dum i huvet?! Och varför ska jag fortfarande bry mig?! "Jag är ledsen att jag fick dig att må dåligt förut och hoppas att jag inte kommer att såra dig nått mer. Lycka till, och förlåt" om idioten bara förstod hur det känns varje gång han dissar mig eller alla gånger han vägrar tro mig! Vi har känt varandra i ett år nu men tror fan inte han känner mig alls. Varför bryr jag mig? Jo för jag är efterbliven och fortsätter att kämpa för folk som jag vet bara kommer såra mig i slutändan, samma sak med pappa. "I loved to leave you alone but I can't let you go"

Fan vad jag önskar att jag var en vampyr så jag kunde stänga av mina känslor som i the vampire diaries. Önskar jag bara kunde skita i skolan och stanna hemma i minst 1 vecka! Men börjar jag med sånt så får jag inte bo kvar här och jag skulle inte överleva utan mina underbara. Visst har jag mina vänner hemma med men det är inte tillräckligt för att överleva på dom där skriftställarna! Sommaren med pappa kändes som tortyr och det var inte så jävla mycket bättre med mamma.
Kan inte någon bara avsluta allt åt mig nu??

Jag är trött men orkar inte sova. Känner mig tom igen och paniken börjar långsamt komma tillbaka. Fick ha 4 bra dagar åtminstone så får väll vara glad för det. Fick ont i magen och började må illa efter att jag åt lunch idag och har ont i huvet, börjar kanske bli sjuk och har inte tid för det här.

Trodde allt var bra, inte känt mig så glad på länge men inte fan fick man vara det länge heller! Stod och duschade och helt plötsligt var dom där igen, rösten som säger att det är okej. Tänker säga åt rösten att dra åt helvete och göra köttbullar och makaroner istället så här halv 1 på natten :)